Sandra Edlund

Saker och ting är inte som det ska, det är få som gissat det, det är några som vet det och ni andra förstår ingenting!
Jag mår inte bra kroppsligt men inombords känner jag mig ganska glad ändå. Det är väl tur det... Mycket är tack vare de nära och kära jag har i min närvaro. Att veta att ni finns där när man mår dåligt stärker en inombords!

Min älskade Baby är det bästa som finns! Han finns alltid där när jag behöver kärlek och hjälper mig med allt han kan. Igår gick han upp mitt i natten för att jag bestämde mig för att från jobbet och istället åka in till akuten med mina problem. Han ville finnas där vid min sida...
Oron för min kropp gjorde att jag gick upp i varv och kände att jag måste försöka få bukt med de smärtor som jag har.

Jag har varit uppe på sjukhuset tidigare och fått medicinering som jag hoppades skulle hjälpa men icke! :( Då föll jag pladask igen och hamnade på ruta 1. Men just nu vet jag inte vilken ruta jag står på.... Jag är bara i en gråzon känns det som.

Akutmottagningen var nog bland det sämsta till service/mottagande jag varit med om. Det är inte av glädje man åker dit och jag är inte hypokondriker som söker hjälp för minsta lilla. Snarare tvärtom. Jag tror alltid att saker och ting löser sig, vilket även varit i detta fall. Men istället har det gjort värre.... men inga svar till varför jag har smärtor kan ges.

Ett bemötande där man får frågan varför man inte tagit en alvedon och åkt hem och lagt sig istället gör att man funderar över vad sjukvården handlar om egentligen?
Jag har fått en tidigare diagnos med medicinering som inte hjälpt. Borde jag ta en alvedon som bara tar bort smärtan men problemet kvarstår. Är det verkligen så vi "botar" sjukdomar?

Nej åkte hem och har fortfarande smärtor. De 2 st 500g Alvedon jag fick på akuten hjälpte inte. Inte ens om jag kombinerar de med ipren! Vilket tydligen är mirakelkuren!(?)

På tisdag ska jag till sjukhuset igen och denna gång ska jag banne mig försöka få de att engagera sig!