Sandra Edlund

”Jag har en syster. En helt fantastiskt syster. En som ställer upp alla gånger jag behöver. Hon är den jag ringer varje gång jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tror inte man kan förstå hur det är att ha en syster om man inte har en och jag vet att du inte har någon. Men jag har alltid tänkt som så att jag kan vara din. För du är som min syster också. Jag kommer alltid finnas här för dig.”

Några fantasktiska ord som skrivits ner från den person som står mig närmast i min vänskap, tillägnat MIG!

Hittade detta inlägg på hennes blog! Att hon börjat skriva blogg igen glädjer mig då jag kan kika in och läsa lite om hennes liv då vi inte bor i samma stad längre! Men blev otroligt rörd när jag läste hennes årskrönika som innehöll många ledsna meningar av våra svåra tider under det föregående året. Hon har varit en otroligt stöttande vän för mig under föregående år och det har verkligen satt sina spår på vår vänskap. Ärr i själen som visar att vi verkligen är systrar!

Vi har många goda minnen tillsammans men tyvärr så har vi många jobbiga minnen då vi delat alla misärer med varandra i livet. Inte så att vi har haft jobbiga perioder med varandra utan mer att vi delat varandras problem med varandra. Vi ses sällan men vet alltid vart vi har varandra och jag är så glad för hennes skull att hon verkar hittat sin soulmate. Jag ser en helt ny människa i henne tillsammans med honom. En otroligt vacker människa! ♥

Den här dikten förklarar vår vänskap:

En natt hade en man en dröm,
han drömde att han gick längst en
strand tillsamman med Gud.
På himlen trädde bilder av hans liv fram.

Han såg på varje bild två par fotspår i sanden,
ett par var hans och det andra paret var Gud.
När den sista bilden syntes såg han tillbaka på spåren.
Han upptäckte då att många gånger under hans liv fanns endast ett par fotspår. Han såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i hans liv.

Detta bekymrade honom mycket och han frågade Gud om detta;
'Gud, du sa när jag en gång bestämde mig för att följa Dig,
att du skulle gå med mig hela vägen.
Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv
finns det bara ett fotspår.
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest.

Gud sade; Mitt barn, Jag älskar Dig och skulle aldrig lämna dig.
Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se
ett par fotspår, då bar jag dig'

Vi delade de sista minutrarna i föregående år och delade de första minutrarna på det nya året och jag är så glad för det!

Malin, du är en underbar människa och jag kan inte tacka dig tillräckligt för allt du gjort!

Men jag kan dela med mig av ett härligt skratt på gamla bilder jag hittat på oss genom åren!















Älskar den här sista bilden där det ser ut som du fastnat i mitt ansikte!

Vi kanske t.o.m är siametiska tvillingar?