Sandra Edlund

Igår på jobbet hamnade jag i en jobbig situation.
Det är nämligen så att 2 av mina arbetskamrater har förlorat sin hustru/mamma. (man och son till den avlidna vill säga) Detta gick de ut med i företaget för att vi skulle veta vad som hänt.
Efter dödsfallet har det inte funnits något bra tillfälle att beklaga sorgen, eftersom det oftast är stressigt på jobbet när vi stöter på varandra.
Men igår hamnade jag i enrum tillsammans med sonen som förlorat sin mamma. Han är 26 år och lika gammal som min bror.
Då tillfället fanns frågade jag lite fint hur han mådde, hur det var att jobba och beklagade sorgen. Vet själv inte riktigt vad man ska säga i ett sånt tillfälle. Kan inte sätta mig in i situationen själv men förstår att det måste vara fruktansvärt jobbigt!
Det tog inte lång tid tills han satte sig ner och tårarna började rinna ner för hans kind.
Otroligt jobbigt att inte veta vad man ska säga, kan man säga något för att han ska må bättre?
Knappt så man kan hålla tårarna tillbaka själv när man ser sorgen i honom och hur jobbigt de måste ha det.



Hans mamma blev 50 år och dog bums inom 1 vecka. Ingen längre sjukdom utan hon hade fått blödarsjukan och var hos tandläkaren för att dra ut en tand. Vilket gjorde att hon tillslut avled.
Förstå vad hemskt! Jag lider verkligen med de drabbade.
Hon hade även en dotter som är lika gammal som mig och den yngsta dottern är 17 år.

Detta får en verkligen att fundera lite extra på livet! Att uppskatta nära och kära, man vet aldrig vad som kan hända.

Man kan aldrig visa för lite kärlek!