Sandra Edlund

Den 28 april är det dags för the big Grand Finale för EPT i Monte Carlo och drar självklart fram minnen från förra året!

För ett år sen var jag en av spelarna i detta stora event och är otroligt nöjd med min insats då jag slutade på 220:e plats och var bästa skandinavisk tjej som lämnade turneringen.

Men att jag deltog var en ren slump som jag inte riktigt var beredd på men inte ångrar det minsta... trots alla negativa kommentarer jag fick av ingen anledning. Denna blogg fylldes med kommentarer som:

"jag föraktar sånna som sandra... dom är inte kvinnor utan dom stoltserar med ett IQ som en daggmask..."

eller:

"du är bara en dålig kopia av alla andra plastbrudar som försökt sig på en karriär... lycka till med att vara en nolla resten av livet..."

+ en hel del andra kommentarer som jag inte ens vill dra upp igen. Ju mer någon försökte försvara mig desto värre blev kommentarerna.
Jag ska inte säga att det inte sårade mig för jag förstod inte riktigt varför jag förtjänade dessa ord men insåg också att en människa som kan skriva något sånt om någon annan, inte kan må riktigt bra! Bitter pokerförlorare...? eller bara avundsjuk..? Jag vet inte men något fel på en sån människa måste det vara!

Som sagt så var inte syftet med resan att jag skulle delta utan vi var 6 tjejer som skulle representera pokerföretaget T6. Jag visste inget om personerna bakomT6 men kände tjejerna som jag åkte med väldigt bra!



Vi möttes av lyx, champagne och en otrolig genorisitet när vi var på plats. Har var det inget prat om snåla middagar eller dålig budget.
Vi fick massa sponsringskläder vi skulle bära och gick igenom dagarnas program.

Närmast i planeringen var Poker Stars stora invigningsfest kvällen innan själva turneringen drog igång och vi fick order om vilken klänning som skulle bäras. När limosinen skulle gå från hotellet och sen var det bara att göra sig iordning...







Det var TV inblandat och mycket publicitet kring detta. Vi begav oss mot den stora festen och allt var magiskt fint!







Väl framme fick vi inte riktigt det bemötandes vi hoppats på... eller ja, vi tjejer hade ju inte förväntat oss något eller hoppats på något överhuvudtaget. Vi visste ju inte riktigt vad vi skulle på. Men arrangörerna Poker Stars var mindre nöjda över att ett konkurerande bolag, dvs T6 kommer in på deras invigningsfest med 6 iögonfallande tjejer med konkurerande loggor på kläderna. Det tog inte lång tid innan de sparkade ut oss från festen vilket inte T6 var beredda på.

Så från ingenstans säger ägaren av T6, "is there anyone who plays poker?"

Jag som har en bror som livnär sig på pokerspelet, och en familj som älskar spelet + att jag även varit dealer, tvekade inte på den frågan! Så jag och en till av tjejerna blev registrerade för turneringen. Detta gjordes impulsivt för att få tillgång till att vara på festen. Som spelare kunde de inte mota ut oss och vi hade all rätt att vara där med våra loggor.
Att sen varje plats kostade närmare 100 000 kr och det las fram på bordet utan problem var lite av ett haksläpp för oss.

Mobilerna gick heta till Sverige för att berätta vad som just hänt och vi var lyriska över att få vara med i denna stora turnering. Gång på gång upprepade de att vi inte skulle ha någon press på vårt spel men ju längre vi höll oss levande i turneringen desto mer reklam fick de, vilket var positivt. Men vi hade också chansen att vinna riktigt stora pengar och det taggade oss att göra det bästa vi kunde!

Dagen efter var det dags att delta och jag har nog aldrig varit så nervös som jag var då. Kunde knappt sova eller äta! Vi träffades i sviten innan turneringen började för en bit frukost och liten genomgång om vad som skulle hända.

Invigningen av EPT var så otroligt maffigt och att komma in i salen med alla bord kändes helt overkligt.



Där satte jag mig på min plats och nästintill skakade av nervositet. Men var otroligt laddad över att sätta mig ner och låta folket få sin uppfattning av mig som den blondie jag ser ut och sen förhoppningsvis ge de haksläpp på att jag faktiskt förstår spelet.



Jag fick en riktigt dryg kille bredvid mig som pikade mig med elaka kommentarer men jag försökte bara le och borse från det genom att spela mitt spel.
Det var inte förrän jag tog ut en spelare och han ställde sig upp och skakade hand med mig samtidigt som han sa att han åkte ut mot en värdig spelare som jag fick lite respekt på bordet. Helt plötsligt började kamerorna blixtra mot mig och folk kom fram och frågade vem jag var.

Som chipleader i bordet kände jag mig äntligen bekväm och kunde slappna av lite...

Tiden gick och det var en otroligt lång dag. 13 timmar höll spelet på samanlagt och jag kunde knappt äta under hela dagen. Jag var så full av adrenalin och älskade spelet. Jag höll mig levande hela dagen och fick byta bord 3 gånger.

Vann några stora händer, en hand vann jag över Patrik Antonius. Han kom fram och berömde mitt spel efteråt och presenterade sig. När klockan ringt för dagen och vi fick gå tillbaka till hotellet ramlade det fotografer och journalister över mig som ville veta vem jag var och hur jag hamnade här. Jag berättade hur jag av en slump hamnade i turneringen men var otroligt glad över att få delta...

Dagen efter kom dagsbladet med gårdagens uppdateringar då jag var med på en sida där inget av det jag sagt stod med, jag antar att de gick direkt till datorn efter vår intervju och googlade mitt namn. För där stod det bara om mig som modell och att "miss hawaiian tropic var med i EPT"



För mig kändes allt som en saga och jag hängde inte riktigt med i vad som hände. T6 var väldigt nöjda med min insats och deras reklam de fick i sammanhanget. Ju bättre det gick för mig desto bättre publicitet fick de...

Men min insats gick jag vidare til dag 2 vilket gjorde att jag inte kunde åka hem som planerat men jag hade inget emot att stanna några extra dagar. Resan var planerad hem på söndag men mitt spel fortsatte på måndag så tjejerna fick åka hem utan mig.
Men innan de åkte hem fick vi se lite av Monte Carlo och njuta.



Vi som spelade för det svenska teamet:



Sen var det dags för forsättningen av turneringen och jag var minst lika nervös denna dag som första. Nu hade det gått några dagar med dålig sömn och mat, kvällen innan försökte de ge mig så många tips som möjligt för att jag skulle lyckas och jag minns deras ord " vi går igenom mer imorgon efter att du klarat dig vidare"



Men så långt kom jag inte... tyvärr! Men jag höll mig levande i flera timmar och åkte ut med QQ på hand mot AK och han fick in ett A på rivern...



Det kändes surt att lämna bordet men samtidigt hade jag varit med om en av de roligaste händelserna i mitt liv! Jag var uppe i det blå och var otroligt nöjd och glad. I Monte Carlo var jag intressant och journalister var galna i intervjuer. Hade ingen aaaning om att mitt rykte inte alls var så positivt här hemma. Fick en mindre chock när jag ringde hem och fick höra vad folk skrev och skvallrade om mig.

Vad var det egentligen som jag gjorde fel!?

Var det att jag tog chansen att vara med i en av de störta poker turneringar...? Vem skulle inte gjort det?
Vem skulle tackat nej till ett sånt erbjudande...?

Jag tvekar på att det finns någon därute som skulle göra det...

Jag kan fullt hålla med om att jag inte förtjänade den platsen och att jag endast var med pga mitt utseende, det var ju faktiskt pga mitt utseende jag var i Monte Carlo överhuvudtaget. Men ju längre jag kom i turneringen desto mer anklagades jag för att vara en kass spelare... Lustigt, inte sant!
Men T6 fick den reklam de hoppades på och jag fick en upplevelse i mitt liv som jag aldrig kommer glömma!

Jag har idag ingen kontakt med T6 men har inget elakt att säga om de. De människorna som jag träffade i samband med Monte Carlo var jättetrevliga. Mycket rykten har gått runt om T6 och vissa kanske stämmer, mer eller mindre men jag har inget illa att säga om de.

Fick höra för någon dag sen att en av tjejerna, som var med, fick se i finsk TV att de efterlyser ägaren av T6 då han troligtvis gömmer sig någonstans i Panama....