Sandra Edlund

I förrgår hade vi bokat ihop oss med Hardmans för en båtutflykt till ön Cozumel för lite snorkling bl.a.

Morgonen såg ut att vara perfekt för det ändamålet och vi tog oss till hamnen efter ett stopp på ett jättemysigt fik för frukost.





Solen sken och det var nästan vindstilla innan vi skulle kliva på båten... sen hände något! Det måste vara den där matchningen mellan Edsons-Hardmans som gjorde att vädergudarna bestämde sig för att blåsa till det. För väl ute på havet så var det inte lite vågor!!! O fyyyy faaaan så jag och Karin mådde!
Jag som vet med mig att jag inte tål båtturer hade såklart tagit åktablett och Robban likaså... men det hjälpte inte det minsta! Vi hann inte mer än ut från hamnen och så kom personalen på båten med spypåsar härs och tvärs! Det var bara att haffa en och försöka stå ut under båtresan. Folk runtomkring spydde hejvilt och det gick inte att titta någonstans!
De enda som inte var berörda av vågorna var såklart våra kära partners som istället för att stötta oss stod och tog bilder på hur dåligt vi mådde! Schyyyst!! En käftsmäll för det, JA!

Hela kroppen skakade och när både jag och Karin nästan svimmat av blodtillförsel var det svårt att ställa sig upp och gå av båten, så vi satt kvar tills siste man var av båten. Då var vi tvugna att ta oss ut. Så för att komma tillbaka till liv var vi tvugna att lägga oss på plattformen ett tag.



Där låg vi tills nästa båt skulle avgå som var en liten snoklingsbåt. Gissa om vi var sugna!?! Men med lite positiv aura så tog vi på oss leendet och gav oss iväg. Inget skulle få förstöra våran underbara dag tillsammans på cozumel!!

Det var bara ett litet problem, vi visste inte att nästa båtresa skulle vara snäppet värre fast på ett annat sätt! För det första fanns det inget speciellt att titta på under snorklingen. Fiskarna var inge speciella och så gjorde vågorna att Karin mådde jättedåligt. Det var 3 stopp och jag tvingade ut mig på 2 sen höll jag på o frysa ihjäl av alla vindar som blåste och havet strömmade så det knappt gick att simma!

Så när vi äntligen var klara skulle vi "bara" tillbaka och det var nog den värsta tiden i mitt liv. Hade jag fått välja mellan att dö på fläcken eller sitta där och våndas hade jag valt det första!!
Det blåste kallt o jävligt i motvind med en båt som knappt tog sig framåt!! Jag satt självklart längstfram så jag fick allt stänk på mig och det fanns inte i min värld att jag skulle röra mig för jag var så frusen där jag satt med min dyngsura handduk virad om mig! FY FAN säger jag bara!

Med blåa läppar och kroppen skakandes och vi nästan var framme så började blåsan trycka på något sjuuuuukt mkt också, såklart! Jag trodde jag skulle kissa på mig för varje gupp som guppade! Men jag var inte den enda som var kissnödig, även Robban och Henrik var jättekissnödiga, så att de bad kaptenen stanna båten så de fick hoppa överbord för att pissa! Jag var så kissnödig men kunde inte röra mig och visste att om jag hoppade i skulle jag frysa ännu mer när jag kom upp! Så jag knep! Men Robban han slappnade av och kissade men Henrik hade lite problm med att slappna av under dessa former så han låg där i havet och så vände båten för att plocka upp de utan att han kissat!!! Hahahahaa!!!

Men han sa inget utan satte sig i båten lika kissnödig som innan han hoppade i havet... nu fick han frysa extra mkt bara. Utan något för det!

Men allt detta skrattade vi åt under dagen som var på fastlandet då vi skålade i tequila och hade det trevligt tillsammans ändå! Tur att vi har så kul ihop!! :)