Så sorgligt...
2010-01-1216:06:33
Fick just ett samtal.... ett samtal som verkligen skär i en. Det var min föredetta som fick lungcancerbedsked precis innan jul och låg på sjukhus i 2 veckor med slangar och ovetandet om vad som skulle hända.
Han blir 32 år och aldrig varit rökare. Att just han blivit drabbad är helt ologiskt och orättvist! Finns inga förklaringar till varför...!
Men nu är det ett fakta och det var skönt att han ringde för att berätta hur det låg till. Att höra hur betungande det var för honom bara av att prata och lyssna på hur han inte orkar mer än gå fram och tillbaka mellan soffan och kök är så tragiskt.
På sjukhuset tömdes han på sammanlagt 11 liter vätska ur vänstra lungan och fick sen "sätta tillbaka" lungan på plats igen och bli friskförklarad innan cellgifts behandlingen kunde påbörjas.
Nu är behandlingen igång och jag hoppas av hela mitt hjärta att detta kommer få honom bra!
Vi pratade bland annat om hur livet får en vändning efter en sån här grej och han berättar om dödsångesten som han vaknar av ibland. Den känslan går nog inte att tänka sig förrän man är där. Jag tycker så synd om honom och lider verkligen med honom. Men jag vet att han kommer klara det här!
Efter detta samtal fick jag en annan syn på livet... och hur de problem jag ansåg vara stora innan han ringde nu helt plötsligt känns väldigt små!
Att få leva och vara frisk är större än vad man tror!
Han blir 32 år och aldrig varit rökare. Att just han blivit drabbad är helt ologiskt och orättvist! Finns inga förklaringar till varför...!
Men nu är det ett fakta och det var skönt att han ringde för att berätta hur det låg till. Att höra hur betungande det var för honom bara av att prata och lyssna på hur han inte orkar mer än gå fram och tillbaka mellan soffan och kök är så tragiskt.
På sjukhuset tömdes han på sammanlagt 11 liter vätska ur vänstra lungan och fick sen "sätta tillbaka" lungan på plats igen och bli friskförklarad innan cellgifts behandlingen kunde påbörjas.
Nu är behandlingen igång och jag hoppas av hela mitt hjärta att detta kommer få honom bra!
Vi pratade bland annat om hur livet får en vändning efter en sån här grej och han berättar om dödsångesten som han vaknar av ibland. Den känslan går nog inte att tänka sig förrän man är där. Jag tycker så synd om honom och lider verkligen med honom. Men jag vet att han kommer klara det här!
Efter detta samtal fick jag en annan syn på livet... och hur de problem jag ansåg vara stora innan han ringde nu helt plötsligt känns väldigt små!
Att få leva och vara frisk är större än vad man tror!
Kommentarer:
Postat av: Mamsen
Ja att vara frisk är A och O så är det man tänker inte alltid på det.
Postat av: Rebecca
Postat av: Rebecca
Sorgligt! Hoppas han blir bra! Man måste verkligen uppskatta livet mer! Det viktigaste är hälsan, utan den har man ingenting. Kram till dig vännen
Postat av: Josefin
att man själv och de man älskar är friska är det viktigaste. Tacksam för varje dag jag får med mina kära som klarat sig från sina sjukdommar.
Postat av: Rodge
Ja livet är orättvist och tar konstiga turer ibland. Hoppas de kan behandla honom så han endera blir helt frisk eller åtminstonde får ett okej och hanterbart liv.
Det du berättar om att tappa lungor på 11 liter och att vara helt orkeslös mm, är bekant från min mors sista tid. Men att få detta vid 32 års ålder är för j--ligt...
Hoppas på det bästa...
Rodge
Trackback